pastell foto inspiration

copyright Linda Alfvegren, fotograf

Fick upp ögonen för hennes fotografi på en liten utställning högst upp på PUB innan jul. Tack så mycket för vackra bilder.

ta bort 'et

alltså. jo jag är ganska brudig ibland. och här kommer en fråga till alla andra snygga OCH smarta tjejer där ute.

hur fan gör ni när det färgglada nagellacket ska bort? jag får mer känslan av att jag förflyttar det svartlila eller knallröda, eller vilken färg det nu är, nagellacket från nagel till finger. och jag är inte 100 procent nöjd med den händelseutvecklingen som min borttagning tar.

har alla utom jag lyxiga små tops-liknande removers indränkta i aceton?

har självklart funderat på om det är nagellackens fel. men billiga mot dyra. ingen skillnad. jag har alla. och förresten, alldeles för många. så byter gärna runt ger bort slipper se dom i badrumsskåpet snart. (enbart mot tips som avhjälper oönskad färgförlyttning)

snart sista natten med bitterfittan

arg. glad. imponerad och upplyst.

och när vi ändå är inne på temat.
vilket arsle ingmar bergman verkar ha varit.

i sanning

om det känns som man själv står still
och alla andra rusar förbi. kanske varvar.

då är det i sanning dags att knyta på sig skorna.

*nytt fjantigt ordspråk

kunna använda tappade ord

På väg ska jag vara. Lugn.
Rörlig men inte fysisk. Med men inte i fokus.

Tar in. Se på. Tappa ord för att aldrig hitta dom igen. Upptäcka något smart och sen inte kunna använda det. Tankens kraft. Omöjlig.

gungigt

Marken gungar under mina fötter igen. Får hålla mig i ett staket för att inte rasa ihop medans jag väntar på bussen som snart tar mig till mitt barndomshem. Åker samma väg som jag, när jag var liten, kände varje sväng på. Om jag blundar ett tag vet jag ändå precis var jag är. Och alltid vet jag vart jag är på väg. Inte precis som varje dag. Man vet inte vad som händer. Men där bussen böljar fram, gungar marken under mina fötter.

trevliga spin-offer

lillan går fram till mamma som står nyduschad framför spegeln. klappar henne på rumpan och säger nakenfis. kort och gott. en av ett par trevliga spin-offer av att slänga sig naken i en liten takpool utan uppvärmning.

minnas sommardagar och tjurrusningar ut i kallt långgrunt kustvatten och försiktiga steg nedför stegar och bryggor i ljummet mörker. som sommar fast brittsommar.

överhängande hot

de gamla damerna går med böjda ryggar. som om de duckar för överhängande hot. om regn. eller en oberäknelig knyck. eller ett startryck på vagnen vi är på. jag vill fråga varför och försäkra mig om att jag inte en dag hukar runt likadant.

fighter.

grungehöst kom.
jag är beredd och väntar på vår fight.

fodrade gummistövlar. rutig skjorta och illasittande jeans.
jag passar dåligt i mössa. men letar efter den perfekta huvan.

dare me?

det är att förväntas av alltet

fann en tanke i ett block.
måste hitta skrivarpapper.
måste spara tanken. om blocket försvinner.



Nu är jag sådär påväg igen. Det blir mer verkligt på ett tåg
i hög hastighet. Min resa trummar framåt. El-ledningarna
över spåret brevid dansar, rytmiskt, svänger. Ibland i takt.

Lyfta blicken. Mer aktivt välja vardag och verklighet.
Hur det ska bli. Måste jag
nödvändigtvis veta det innan jag börjar nästa resa?

Det som ändar blir en naturlig omstart. Eller ett nytt blad i min oskrivna bok. Acceptera att det enda jag vet är att saker ändras.
Det är naturligt,
det är att förväntas av alltet.

Bekvämligheten måste ligga inom mig. Nyfikenheten framåt.
Lugnet i förändringen och styrkan i viljan och kunskapen.