helt apropå

Helt apropå vill man plötsligt ringa sin mamma.

Jag vill fråga hur sjutton hon gjorde med det här håret. Vill berätta att allt nog är rätt bra. Att det mesta säkert löser sig till slut. Att jag bor i en mysig lägenhet. Att jag har ett eget företag för katten.

Hur fick hon liksom till den där frisyren. Som hon har på det där kortet från nåt kalas. Hur var det egentligen i England. Kom frisyren därifrån? Hade du peppat mig att resa mer om du levt? Plugga utomlands? Hur var det när du träffade pappa. Visste du att han var rätt direkt? Jag har två katter också. De är supergulliga, skaffade dom tillsammans med min förra pojkvän. Men han jobbar inte alltid hemifrån, så jag tar hand om dom, nu i alla fall. Det är lättare när man är två. I våras var pappa kattvakt i över en månad. Det trodde jag aldrig han skulle gilla, men han fastnade totalt för dom till slut, tror jag.

Hur trivdes du egentligen med att bo i lilla stan där jag växte upp? Kändes alltid som du lika gärna kunnat bo i en huvudstad. Vilken som helst faktiskt. Du var den snyggaste mamman jag visste. Jag är fortfarande vegetarian förresten. Minns du de stora uppläggningsfaten med råkost du gjorde till mig. Så jag skulle bli mätt haha. Jag minns hur jag älskade gröna ärtor och bearnaisesås, ibland mer än livet självt. Fick ni andra nån sås alls? Jag tänker på det ibland när jag äter ärtor. Jag tänker på dig oftare.

Ta hand om dig. Jag saknar dig så.