älskade verkligen hanna hellquists sommarprat idag.
imorgon köper jag karlstad zoologiska. som jag av oförklarliga skäl ännu inte införskaffat. fråga mig inte varför. jag har ju längtat. men glömt bort i allt plugg och hemsidebygg och portfolio.
det är något i det raka tilltal som jag alltid gillat i hennes kåserier. och de små pauserna och perfekta intonationer som såklart innfann sig i uppläst version gjorde det extra fint.
och hur snyggt hanna hoppar. från kärlekshistorier till könsstrukturer. från det självklara enkla valet till det objektivt smarta. från att ha blivit slagen i ansiktet till att jag som lyssnare står där i trappuppgången utanför festen och ser en man slå till en kvinna i ansiktet för att hon precis skrattat till.
det kan vara hoppen som gör det. de små förskjutningarna. perspektivförändringarna.
hoppas hitta dem i boken också.
No comments:
Post a Comment