bon!

från bon d'accord till bon!

ååh!
nu så bra att jag inte kan tillåta mig flärpa tidningen bakifrån och fram

varje bläddring en njutning

måste läsa allt

kan inte missa ett ord

tack adam holmberg för att du räddat bon

nu känns allt bra igen

fin kultur

där det ena leder till det andra

M.I.A.
kopplar ihop min värld med
arundhati roys tankevärld
som är imponerande välargumenterande
och vars bok den oändliga rättvisans matematik jag just nu läser
där skrivs långa stycken som får mig att tänka
och kapitel som får mig att gråta
sen slår jag på tv'n och ser akira kurosawas film augusirapsodi och inser att jag aldrig riktigt förstått (och kanske aldrig kommer att förstå) den totala utplåning som en atombomb för med sig

fortsättning följer
tror jag

en konstig röd tråd

dn till frukost

ulf karlsson
chana masala

g-unit pjuxen som alltid står på skostället på kmti
p3 soul
köket

konsumentmakt del 1

I senaste numret av Göteborgs Fria undersöks förra veckans bananstory

Chiquitas bananer är nämligen numera certifierade av den ideella organisationen Rainforest alliance, som arbetar för regnskogens bevarande.

artikeln har jag längtat efter ända sedan jag läste på dagens media om Chiquitas reklamkampanj (inför lanseringen av de certifierade bananerna).

I GTF kan man läsa att
Certifieringen inte betyder att bananerna odlats ekologiskt
Jämförelsevis använder Chiquita 50 kilo ogräsmedel per hektar och år på sina plantager, medans det inom den svenska jordbrukssektorn anses vara bekämpningsintensivt att använda 5 kilo per hektar och år.
Dock har Chiquita tagit bort bekämpningsmedlet PARAQUAT från sina bananplantager. Det har tillexempel inte Dole eller Del Monte gjort..

lite om paraquat
"Paraquat är världens näst mest sålda bekämpningsmedel och marknadsförs av företaget Syngenta i över hundra länder. Kemikalien används på såväl banan- och kaffe- som kakao- och palmoljeplantager." GTF 10/9 2005

Paraquat började först användas i Mexico på anmodan från USA för att förstöra marijuanaplantage (för att i långa loppet försöka få bukt med rökandet i USA). Det visade sig snart att paraquat inte bara skadade plantorna utan även allvarligt skadade de som besprutade plantorna (de fick andningssvårigheter, naglar trillade av och redan vid väldigt små intag kunde medlet leda till döden) de som rökte majan drabbades dessutom också av bekämpningsmedlet. Medical Encyklopedia

"Paraquat tar lång tid för naturen att bryta ner vilket gör att det ackumuleras i jorden. (Ackumuleras = samlas på hög, läggas samman) I Sverige har medlet varit totalförbjudet sedan 1983, men i och med den översyn av bekämpningsmedel som nu görs inom EU riskerar Sverige att åter tvingas tillåta medlet." GTF 10/9 2005

Certifieringen garanterar heller inte bananodlarna extra ersättning utöver vad ILO:s konventioner fastslår.
(ILO = International Labour Organisation)
Hursom framställer Chiquita 'Rainforest alliance'-certifieringen som ett mellanting mellan krav- och rättvisemärkt, som tar hänsyn till både ekologi och arbetarnas sociala rättigheter. Vad som inte framgår i Chiquitas material är att 9 av 10 rättvisemärkta produkter som säljs i Sverige dessutom är kravmärkta.

Chiquitas 'RFA'-certifiering ger mig känslan av att vara ett alibi för att säkerställa marknadsandelar, speciellt här i Sverige där miljömedvetenheten är utbredd tillika efterfrågan på ekologiska produkter. Chiquita har snappat upp att utbudet hittills inte har speglat efterfrågan och försöker nu utnyttja det.

Jag kan bara instämma när SNF (Svenska Naturskydds Föreningen) uppmanar alla (miljömedvetna banankonsumenter) att endast köpa krav- och rättvisemärkta bananer.


Faritrade/Rättvisemärkt
KRAVmärkt
SNF
Chiquita
RFA

stolt arv

ebba von sydow har ett stolt arv att vidareförmedla?
jag visste inte (eller har eventuellt förträngt) att det var så mycket jag borde veta

-om jag har sluttande axlar
-hur min drömkilles personlighet skall vara för att matcha min
-om min vän är min största fiende
-vilken som är min ansiktsform
-vilken frisyr som passar bäst till min ansiktsform
-varför jag inte vill förtydliga ett långsmalt ansikte eller tex äppelkinder
-vad min kroppstyp säger om mig
-vilken som är min new age färg
-hur jag slipper ångest
-om hans ex förstör förhållandet
-om jag är i farozonen för en ålderskris


gårdagen spenderade jag halvvägs in i min garderob rensandes gamla kläder gamla vecko revyn gamla smycken och gamla brev.

den stora behållningen från att ha bläddrat igenom typ samtliga vr från 95-98 var göran everdahls krönikor. eventuellt var det också hans fel att det tog just hela dagen att rensa ut skiten.


det här säger förresten min kroppstyp om mig
jag är överkänslig
jag är intellektuell
jag är kreativ
jag har starkt kontrollbehov
jag är inget gosedjur
män blir helt förvirrade av mig
jag är immun mot mäns raggförsök

bra skit

sommaren som gick

teriyaki sås
crème fraîche (boken inte mjölkprodukten)
vänsterspike
dragonen blommar
smsflirtar
M.I.A.
klockan

no excuse-issss my friend

vad som kan göra en tidningsartikel väldigt dålig
även om den i grund och botten har ett fint utgångsläge
(fint utgångsläge kan tillexempel vara duktig skribent, intressant ämne)

är dålig
BAKGRUNDS/FAKTAKONTROLL

se sjövilt exempel här
jag vet att mårten bott i stockholm ett tag, var det 98-99 nånting?
men just nu bor väl truppen i västerås(tommy) götet(mongemong) och malmö(mårten och matte)..
och de är ju från västerås
Så om man inte plötsligt börjat med att per definition kalla allt som inte är skog/värmland för stôckhôlm i lilla VF är det nog dags att jobba lite på sin (ja just det) BAKGRUNDS/FAKTAKONTROLL

om att fångas

och om vad som gör sportjournalistik intressant

De senaste två-tre-nånting dagarna har jag i den lokala nyhetsbevakaren VF med bubblande förtjusning läst om kanot-VM i Zagreb. Varför? För att den frilansande skribenten är grym. Sjujäkla bra helt enkelt. Det har handlat om familjeaffärer, flaggor i målområdet, strypta mobilsamtal, kinesiska sportjournalister som fotar målgång på storbildsskärm och mammor som åker spårvagn. Min exaltering för rapporter om hur ett svettigt kanot-VM genomlids från läktarplats fick mig förstås att fråga mig själv vad det är som gör att jag läser en del sportartiklar (specifikt denna) och ratar andra (läs resten av sportbilagan). Svaret var föga förvånande, sportjournlalistik blir intressant om ett av två kriterier är uppfyllda:

1. det är en sjujäkla bra artikelförfattare alt. krönikör

och/eller
2. den innehåller statistik


Ovanstående 2 kriterier fullföljs tyvärr alldeles för sällan även om såklart Mats Olsson inte får glömmas bort i sammanhanget. Förresten, att allt amerikanskt-statistik-nörderi snarast bör efterapas av alla medialt (i Sverige) "bortglömda" sporters riksförbund behöver väl inte nämnas?

sista brevet från zagreb

sportjournalist, javisst

sportrelaterade frågor som jag ännu inte sett ställda i något sammanhang whatsoever

1
hur får professionella beachspelare bort sanden ur sina bikinis? (den som liksom hamnar I tyget) jag menar ibland försvinner den inte ens, sanden alltså, efter 2 tvättar!

2
är orienterare någonsin rädda för att trampa på ormar när de är ute i skogen och ränner? (jag är alltid rädd för ormar tillexempel när jag springer milen, för den slingan är så snårig)

lyxsopor

hur lämnar man
gamla parfymflaskor (glas, hårdplast och metall i ett)
tomma hårmoussebehållare (hårdplast och ee metall?)
rakhyvlar (plast och metall ihop på nåt vis)
till återvinning?

plus
kan man inte kräva att alla som läser förpackningsdesign också läser miljökunskap och sånt?